dsdikf

Igår så var jag på söder och jobbade. Var lite sugen på att festa loss, men mitt hjärta sa nej. Orkar inte va bakfull! Så jag lagade en brakmiddag till mig själv, helstekt fläskytterfilé med egna klyftpotatisar, morötter och sen en kall vitlöksås till det! Blev väldigt gott. Hällde upp ett glas vin och satte på John Mayer.
Bara njöt av ensamheten. Ensamheten är väldigt skön ibland, eller för det mesta faktiskt! Man behöver sin lilla egentid som det kallas.

Försökte få tag på Mamma hela dagen igår, till slut så ringde jag hem. Min lillebror svarar och säger att hon är på sjukhuset.
Mamma har precis opererat knät, så hon fick en blodpropp. Den var inte så allvarlig, men barnet inom mig och kärleken till min mamma fick mig att börja störtgråta på en gång. Ilskan att hon inte ringde och sa något fick mig att skicka ett sms. Hon ringde senare upp och sa att det inte var någon fara. Min mamma är ung, men bara tanken av att förlora henne är fruktansvärd. Mamma liksom, den person som födde mig, den person som har gjort mig till den jag är. Personen som jag levde ensam med när hon bara var 20 år och tog hand om mig. Den som har stöttat mig genom allt. Mamma är den mest underbara människan jag vet, utan henne finns inget liv. Helt klart.
Men som sagt hon mår bra iallfall.

Det är sånna här tillfällen som gör att jag vill flytta närmare familjen. Och det kanske blir så, jag är egoistisk om jag stannar här uppe för min egen skull. Min familj är det viktigaste jag har. Jag ska flytta närmare för er skull! Jag skulle ge upp mitt liv för er utan att ens blinka, utan ens en tanke på att stanna.
Kärlek.





Over and out/dsdikf