dsdikf

"Jag vaknar med fjärilar i magen, det är idag som jag ska flytta. Från att inte ha några som helst planer på att flytta ifrån min lilla hemstad till att nu flytta till en storstad. Stockholm, Sveriges huvudstad, Sveriges framsida & där Kungen & Drottningen bor. Ska lilla jag bo där?
Känslan känns skrämmande men ändå välkomnar jag den med öppen famn.
Jag som trivdes så bra i "lilla hålan", jag bodde med dig. Jag hade ett givande & roligt jobb, visserligen så var det inte bra betalt. Men jag trivdes. Min familj, mina vänner, jag hade helt enkelt allt man kan önska sig.

Att flytta till en förort söder om Stockholm var en dröm, en dyr dröm. Ett uppvaknande om vad som egentligen fanns ute i världen.
Jag fick se en hemlös för första gången på riktigt & jag gav bort mina fingervantar till någon som behövde dom mer än jag. Jag har fortfarande inga vantar 2,5 år senare.

Jag blev vuxen snabbt & skaffade mig ett jobb. Det var bara tack vare mig själv jag fick jobbet. Jag jobbar kvar. Det går som en vardaglig rutin.

Jag fick vänner som jag aldrig kommer glömma & alltid kommer att ha.

Jag fick se en annan del av "utelivet", här uppe fick man vara lite fin i kanten för att ha en chans att komma in.
Myten om Stureplan stämde exakt. Första utekvällen var jag på Laroy, jag hade aldrig sett tjejer stå på borden & dansa för småpojkar som bjöd dom på champagne. Utseendefixeringen var ett faktum när jag stod & kollade på en kille i tio minuter. Han putade på sina läppar samtidigt som han älskade spegelbilden av sig själv.

Jag började dejta på riktigt & gång på gång så blev jag sviken. November 2008 blev mitt liv lite mindre värt att leva. Mitt hjärta blev ett stort tomt hål tack vare den kvällen & tack vare en enda person. Jag lärde mig att man kan stänga ute känslor, koppla bort helt & istället så förblev jag själv.
I jakten på den perfekta blev jag mer &  mer kräsen på vad som erbjöds. Jag förburkade dom trebenta som att dom vore luft. Ingen passade & jag började söka efter bekräftelse istället.
Jag stängde ut mina vänner & gick in i en egen värld. Min värld, en väldigt konstig värld där jag blev två personer.

Min vän försvann till Göteborg & jag fantiserade om att flytta med. Men det förblev en fantasi.

Sen mötte jag min andra självsfrände vid namn J. Hon gjorde mitt liv lite gladare på många vis, jag började få tillbaka mig själv.

13 Juli 2009 gick min Brita bort, det sättet jag fick reda på att hon hade blivit en ängel. Jag var förkrossad, Brita som hade stöttat mig, min stora idol & trygghet försvann ifrån mig. Hon som hade stöttat mig i allt, hon som trodde på mig. Mitt hjärta gick återigen itu, denna gången med ett så hårt slag att jag visste inte om jag skulle kunna resa mig igen. Men jag gjorde det. Jag vet att hon fortfarande är med mig. Men ångesten över att inte ha sagt hej då gjorde så att mitt huvud snurrade. Hon sa till mig att hon skulle tänka på mig det sista hon gjorde.
Jag vet att hon gjorde det, veckorna innan drömde jag om Brita, att hon försvann ifrån mig. 2 veckor senare gjorde hon det. Mina drömmar brukar bli sanna, därför förtränger jag dåliga drömmar.

Ett halvår senare så vet jag. Nu vet jag.

Jag älskar mitt liv.




Stockholm... Drömmarnas stad? "

---

Mascaran rinner ner för kinderna & ni förstår säkert att det är mig själv jag skriver om.

Ni ser jag är mänsklig, jag kan gråta.

Och nej jag mår inte dåligt, känns bara skönt att få vara lite mänsklig.

Over and out/ dsdikf