dsdikf

13/7- 09
Brita Persson

Mitt första minne av dig är när du matar mig med tårta. På min ettårs dag tror jag att det var, en tårta full med MM´s i olika färger. Du sitter i köket och matar mig men sen tar jag allt med mina händer istället. Har ett kort på det hemma, du var så fin i håret.. Du har alltid sett yngre ut än vad du egentligen är. Fina kläder och ditt skratt, ser det framför mig.. Du blundar lutar huvudet lite bakåt åt höger och skrattar.

Kommer du ihåg när du låg på sjukhus och jag köpte ett gosedjur till dig, en hund som det stod jag älskar dig på. Den hade du kvar, den står nog fortfarande i ditt vita skåt som du hade kvar.
Hur du och jag lekte med en kavel som vi klädde in i dina kökshanddukar och låtsades att det var en docka.

Hur du log när vi satt ute i solen och ditt vita hår drog du lite åt sidan, blundade och njöt av strålarna som stekte på ditt ansikte. Du var helt perfekt. Hur mycket trygghet du utstrålade och lugnet du gav.
Så många minnen jag fick av dig. Så många hemligheter vi hade.

Kommer du ihåg sist jag var hos dig, du sa att den sista du skulle tänka på innan du somnade in var mig.
Undra om du gjorde det?
Är du arg eller ledsen för att jag inte hälsade på dig en sista gång?
Förlåt, men jag var nog egoistisk, jag ville inte se dig så dålig. Förlåt Brita... Förlåt!

Nu kan jag aldrig prata med dig igen, det känns konstigt, det känns inte bra alls. Nu får du aldrig se mig skaffa barn eller gifta mig. Det hade vart min högsta dröm. Men jag vet att du kommer titta på mig och vara med mig hela tiden ändå.
Jag brukar känna av att Arvid sitter brevid mig ibland, har jag berättat det? Han är min skyddsängel, och nu har jag helt plötsligt två skyddsänglar. Dom finaste skyddsänglar som man kan ha. Jag är glad att du äntligen får träffa Arvid igen, det måste kännas skönt att få träffa den man du älskar och har levt med hela ditt liv. Måste vart konstigt att leva utan honom i så många år....

Brita, jag undrar hur många tårar jag har. För hur mycket jag än gråter så kommer du ju inte att komma tillbakaka. Hur mycket jag än ber om att jag ska få se dig en sista gång, och prata med dig så kommer inte det att gå. Jag kommer aldrig mer få höra din röst, ditt skratt, höra dina värmande ord, få se dig dricka ditt kaffe, inte få se dig gå inte alls.
Jag saknar dig!

Tack för att du stöttade mig när jag flyttade till Stockholm.
Kommer du ihåg när jag ringde dig och sa att jag hade träffat den där mäklaren?
Det första du frågade var, är han lång? Har han mörkt hår? Har han blåa ögon?
Efter en stund så sa du.. Ja.. Killar har du ju tid med och han är ju dessutom smålänning och säkert jätte snål.. Haha det var du det..
 
Din begravning var väldigt fin Brita. Glad att du fick planera den själv, du fick prästen du ville ha och samma grav som Arvid. Många som var där. Men väldigt jobbig, den jobbigaste jag har varit på.
Och Stig din bror, han satt i sin rullstol. Ni är så lika, jag såg dig i han. Då grät jag ännu mera. Mina tårar bara rann, jag fick svårt att andas. Och när vi fick gå fram till kistan... Jag försökte säga något, men jag fick inte fram det, jag försökte tänka något men jag var helt tom... Saknade efter dig är stor.

Tack Brita! Tack älskade du för att du har funnits i mitt liv så länge. Men du lever kvar i mig, och i mina barn.

Kommer aldrig glömma dig. Jag älskar dig!


                                

"Vår hemlighet"

Från din Pernilla